Emelie Holmén sätter det förvånansvärt luriga startflyttet.
Idag var en sådan där klassisk vinterlördag då alla svältfödda bouldrare gnuggar sig i ögonen två eller tre gånger innan de kan tro vad de ser - sol, krisp, torrma! För mig var det inte svårt att välja vilket problem jag skulle jobba på och döm om min glädje när jag insåg att jag inte var den enda.
Vi ägnade de ljusa timmarna åt att jobba fram och finkalibrera betan på M.P.F.C. sittstart. Personligen gladde jag mig åt att ha sparat gamla betaklipp men insåg att det måste till lite mer uthållighet och nyp för att orka hela vägen. Emelie, däremot, kom snubblande nära ett sänd - nästa gång sitter den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv helst ditt namn - speciellt om du är arg!