Bli starkare del 2: Periodisering för styrkeutveckling
Redan för 2500 år sedan listade Milo från Kroton ut att om han lyfte samma tjurkalv varje dag tills den blev vuxen skulle han bli världens starkaste man. Milo lyckades förmodligen inte lyfta den vuxna tjuren, även om det påstås ibland. Vad han borde gjort annorlunda ska vi titta närmare på idag.
Det grundläggande konceptet, att ta en tung vikt, lyfta den tills man blir trött, vila ett tag för att sedan lyfta en ännu tyngre vikt är basen inom all styrketräning. Detta fungerar utmärkt som start, men när motståndet blir större kommer framstegen sitta djupare inne. Slutligen når du en platå där du inte blir starkare hur mycket du än tar i. Om du tränat några år har du med all säkerhet upplevt detta redan, samma logik gäller nämligen för att hänga i krimpar. Det är rimligt att anta att Milo nådde sin första platå innan han blev världens starkaste man, och under förutsättning att tjuren inte svälte fick den genast ett ointagligt viktförsprång över Milo.
För att bryta dig ur en platå krävs att du ändrar någonting i din träningsrutin, och ju längre tid du spenderar på samma nivå ju svårare kommer det bli att ta sig vidare. Periodisering är ett försök att inte bara bryta platåer, utan att gå vidare redan innan utvecklingen börjar avstanna. Den enklaste periodiseringen skulle vara att Milo, när han inte längre får upp tjuren tar en veckas semester då han äter god mat och inte funderar på tjurar. Därefter köper han en ny ungtjur, yngre än den förra men äldre än vad den förra var när han började och lyfter den varje dag istället. När även den är för tung väntar ny semester och därefter en ny tjur. Varje tjur–semesterperiod motsvarar vad jag hädanefter hänvisar till som en cykel. I slutet av varje cykel ska du vara starkare än någonsin tidigare, och i början av varje cykel ska motståndet vara mindre än vad du just avslutade den förra cykeln med men större än vad du inledde den förra cykeln med.
Tjurlyft är en okomplicerad sport, men för att optimera styrkan i slutet av varje cykel kommer du ändå tjäna på att dela in cykeln i olika faser. Varje fas syftar till att göra dig bättre i en enstaka aspekt som i slutändan har någon slags bäring på maxstyrkan. Tudor Bompa föreslår fasindelning i:
- Anatomical adaptation. Kan sammanfattas som generell styrketräning för att förebygga skador och förbereda kroppen för hårdare träning. Det fungerar alltså som vila, återhämtning och förberedelse.
- Hypertrophy. Träning för större muskelvolym. Stora muskler har bättre förutsättningar att utveckla maxstyrka.
- Maximum strength. Träning för att maximera effektuttaget under kort tid. Maxstyrketräning trimmar nervsystemet, avvänjer kroppens bromsreflexer och vänjer senor och ligament vid större belastning.
- Conversion. Eftersom Bompa utgår från ren gymträning är detta steg nödvändigt för att omsätta den nyvunna styrkan i praktiska rörelser. Vi kommer bara ägna oss åt klätterspecifika rörelser och behöver inte oroa oss så mycket om just det, men nån gång måste man ju klättra också.
Ett väl upplagt periodiseringsschema är alltså tänkt att göra dig starkare på lång och mycket lång sikt. Ett väl upplagt schema ser även till att stabilisatorer, antagonister, senor, leder och ligament byggs upp stärks i samma takt. Du får insyn i vilka dina styrkor och svagheter är, samt alla verktyg du behöver för att korrigera eventuella brister och bygga på dina styrkor ännu mer.
Nästa gång blir det äntligen handfast med genomgång av de olika faserna. (Jag vet att jag utlovade det idag men det blev för långt).
8 kommentarer :
...och formtoppen kommer i slutet av varje cykel?
Det Simpson skriver om som formtopp saknar motsvarighet i Bompas böcker. Jag tror helt enkelt att det är något Simpson funderat ut själv och som inte riktigt fungerar i verkligheten, iallafall inte så utpräglat som S framställe det. Simpsons resonemang går ut på att träna hårt och medvetet i 10 veckor för att sedan vara superstark i 4 (ungefär). Bompa lägger istället upp träningen för ett helt år eller en säsong där den tränande förutsätts bli starkare hela tiden och varje cykel ses mer som ett trappsteg på väg uppåt än en formtopp. Jag tror att det är det enda rimliga perspektivet. Hur ska man kunna utvärdera om något har fungerat efter att ha gjort det en gång? Simpsons teorier innehåller flera tveksamheter, och i de fall de står i konflikt med Bompa kommer iallafall jag utgå från att B har rätt.
...men samtidigt kan du ju se i min fina graf att du ska vara starkare i slutet av varje cykel, så rakt av felaktigt är det ju inte. Jag är bara tveksam till att man ska förlita sig på ett så kort perspektiv.
Jag håller med Peter. Korta cykler har en tendens till att öka din nuvarande förmåga men i det långa loppet blir det en tendens att "topparna" inte adderar som när man har en lång förberedelsecykel med övergång och sedan formtoppning. Detta är min eftarenhet med alla jag hitills har tränat. Bompas och Peters approach stämmer helt med våra praktiska erfarenheter. Vi har faktiskt testat både korta och långa cykler.
Peter, jag undrar vilken av Bompas böcker du baserar dina texter på. I "periodization" beskriver han olika sätt att periodisera beroende på hur säsongen ser ut Han pratar om monocykliska (en formtopp), Bicykliska program(två formtoppar), samt säsongsprogram där man har en ökad prestationsförmåga över flera veckor/månader som i seriespel.
Jag finner en kombination av säsongsmodellen och den bicykliska approachen mes tilltalande då även bouldrare har en säsong på flera månader där de hels vill vara på topp. Anledningen att jag tycker att det finns anledning att betrakta säsongen som tudelad är att det brukar vara svårt att hålla sig "på topp" när det är som varmast under sommaren. Vad gäller rep tycker jag att säsongsmodellen fungerar bäst, speciellt med tävlingsklättrare.
I Periodization beskrivs även formtoppningsstrategier som vi fungerar bra även om man bör göra lite förändringar (under begreppen "unloading").
Bra inlägg. Jag är glad att du skriver om detta. Hoppas det blir en lång rad inlägg.
Vad finns det för fysiologisk förklaring till att man når en platå? Och varför skulle det hjälpa att börja om med lättare vikter?
/FJ
Carlos: Böckerna är Periodization for sports och Serious strength training. Du har helt rätt i att de tar upp formtoppning, men det blev så komplicerat :) Självklart gör du rätt i att utgå från detta när du coachar, jag har helt enkelt lagt ribban lägre.
FJ: Jag ska lusläsa när jag kommer hem, men om jag minns rätt handlar det om att centrala nervsystemet blir utmattat. För att undvika ytterligare utmattning bromsar det alla försök att öka belastningen. Lättare vikter tillåter återhämtning (av CNS) och avvänjer bromsreflexerna. Men jag misstänker att detta är en förklaringsmodell och att verkligneten är betydligt mer komplicerad...
Jag hänvisar felsktigt till Simpson oven, jag menar egentligen Mike Anderson som under pseudonymen Rockprodigy skrivit ett utförligt och handfast schema för periodisering. Läs mer på http://www.rockclimbing.com/Articles/Training_and_Technique/The_Making_of_a_Rockprodigy__258.html
Grym bra skrivet!
Ser med spänning fram emot handfasta tips om hur teorierna kan tillämpas på klätterrelaterad träning.
/Henrik
dags för en ny snart?
Skicka en kommentar