Frustration. Pepp. Frustration. Font.

Sex månader har gått sedan operationen. Månader av frustration, smärta och påbyggnad av gubbmage. Som många vet är mitt tålamod inget vidare. Jag trodde jag skulle kunna vara tillbaka till jobbet på 100% innan semestern. Så blev det inte. Jag trodde att smärtan skulle avta. Så blev det inte. Jag har visst fått en inflammation i axeln. Något som har gjort att jag har varit tvungen att dra ner på träningen istället för att öka på den. Frustration. Jag är inte gubben som tar på mig löparskorna frivilligt och all träning som bränner i kroppen gör mig omotiverad. Så istället har jag frossat i glass och öl vilket är medfört en viss... viktökning. Frustration. Härom dagen var jag hos läkaren igen. Inget nytt förutom att jag kunde börja träna lite hårdare trots att det gjorde lite ont. När jag kom till min sjukgymnast dagen efter sa hon "Men testa att klättra då?" Jag trodde inte det var sant! Jag får ju naturligvis klättra lugnt och börja med någon typ av greppstege men ändå! Motivationen var på topp när jag kom hem. Nu jävlar ska det greppbrädas! Klena fingrar gjorde att jag fick pump bara av att se greppbrädan. Frustration och pepp. Oavsett gubbmage och skrivbordsfingrar så är i alla fall träningen "igång". Det kan nog bli en sväng till Fontan våren 2018 i alla fall.