[2013-05-05, Canon EOS 7D, Canon EF17-40L, f4,5, 1/200s, ISO 500]

Jag kan inte låta bli, ytterligare en bild på Kim försökande på Hummern igen, Fjällbackagrottan, eller är det kanske Hummern igen den här gången?

[2013-05-05, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40L, f4,5, 1/800s, ISO640]

Ytterligare ett smakprov på Fjällbackagrottans buffé, Lotta försöker på Rekan, ståstart. Tyvärr sköt den kryddiga mantlingen ned henne - men nästa gång Lotta, då sitter den!

[2013-05-05, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40L, f4,5, 1/500s, ISO800]

Originalsekvensen på Hummern var ohemult jobbig. Den var dessutom notoriskt svår att komma ihåg: tå eller häl och var skall den vara? Efter Anjas geniala startbeta: höger hälkrok/jam - korsning till liten list - korsning till undercling, är problemet numer inom räckhåll för de flesta. Till den superba startsekvensen adderas några större drag mellan hyfsade grepp, ett litet hopp och sedan en lätt men hög urtoppning.

Här försöker syster Lotta avnjuta anrättningen med den nya Lottabetan, en lätt modifierad Anjabeta med ett tåjam istället för den jammade hälkroken - ytterst delikat. Hade problemet gått på ett blockl istället för på en vägg hade det definitivt fått tre stjärnor i min bok - en västkustsk delikatess!

(2013-05-05, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40L, f4,5, 1/500s, ISO640)

Under en period för några år sedan slumpade det sig så att varje gång min lillebror ringde så befann jag mig på någon sorts tillställning och åt skaldjur. Detta ledde till att han fick en något skev bild av hur min vardag ser ut. Nåväl, skall man ägna sig åt skaldjursfrossa anser jag att man bör bege sig till Fjällbacka/Vetteberget, mer och bättre skaldjur än så blir det inte ens på Sjömagasinet.

Fjällbackagrottan, som Fjällbacka/Vetteberget kallas i folkmun, har en mycket god koncentration av högklassiga branta problem. Eftersom jag sommartid till stor del huserar på Kalvö utanför Fjällbacka har detta blivit min hemmaklippa. Feta props till Björn Strömberg för bra skojtning (nu vill jag bara veta var han gömmer sina övriga Fjällbackaområden).

Klättringen bjuder, som lutningen antyder, på fysiska problem på tämligen goda grepp. Vasst säger vissa, jag kan förvisso hålla med om att graniten är grovkornig vilket i kombination med lutningen kan riva lite men utomhusklättring känns i fingrarna. De som inte gillar det kan hålla sig inomhus. Det kan även påpekas att klippan, på grund av sin lutning och belägenhet, funkar även under sommarkvällar men en liten varning utfärdas för att urtoppningarna då kan vara solstekt hala.

Här prövar Kim på Hummern, ett problem hon kommer göra vilken dag som helst.