Stel till full split på fem sessioner - möjligt eller ej?

Jag stretchade tidigare skuldmedvetet då och då, utan att egentligen ha någon plan för det. Jag skulle gärna gå ner i split, men det framstod som svårt, smärtsamt och tidsödande. Så snubblade jag över Pavels Relax into stretch - Instant flexibility trough mastering muscle tension.

Pratkvarnen och fullblodsdåren Tsatsouline påstår att vem som helst kan gå ner i split på nolltid. Eftersom det var sommar och lågsäsong kunde jag med gott samvete riskera skador, och beslöt att ge hans oortodoxa och hälsovådliga metoder ett försök. Om jag efter fem sessioner satt lika elegant som han själv gör på omslaget skulle jag ge honom rätt i hans teorier, annars inte.

Efter första sessionen hade jag tre decimeter kvar, och var svårt öm i innanlåren efteråt. Efter andra sessionen kom jag ner några centimeter till, och blev lika öm igen. Efter tredje sessionen förstod jag plötsligt vad det handlade om, och kom omedelbart ner till kanske 15 centimeter från golvet. Efteråt var jag ömmare än någonsin, men det var det förstås värt. Jag väntade länge innan fjärde sessionen, det är ingen mening att ge sig på nya djup om man fortfarande har ont. När jag väl gav mig hän stannade jag kanske 5 centimeter ovan marken. Jag tror i ärlighetens namn att jag hade kommit ner redan då om jag vågat, men rädslan för att hamna i rullstol resten av sommaren fick mig att fega ur. Jag vilade i några veckor och gick ganska lätt ner hela vägen på femte sessionen. Jag log inte lika muntert som Pavel men stjärten var i parketten!

Pavel ställer många inarbetade koncept på huvudet. Muskelns längd är inget du påverkar med stretching, bara det rörelseomfång nervsystemet tillåter den att arbeta inom. Stretching bör således uteslutande fokusera på manipulation av reflexsystemet. Pavel har flera metoder för detta, den enklaste (och sämsta) är samma triviala metod som alla hobbystretchare misslyckats med sen 70talet; värm upp, sträck ut, spänn och fall ut lite till. Det är bra, men kommer knappast ta dig ner hela vägen på fem sessioner. Dessutom gör det lika ont som snabbare metoder.

För att komma framåt måste du lära känna den reflex som hindrar muskeln att dras ut och sätta den ur spel. Istället för att bara hålla emot i 10 korta sekunder, pressa emot maximalt tills muskeln drabbas av utmattningsspasmer. Det kan ta en eller flera minuter och är inte speciellt njutbart. Spasmerna är en desperatare reflex än anspänningsreflexen, vilket sätter den senare ur spel och gör att du omedelbart kommer ner en decimeter till eller mer. Spendera mycket tid i det nya bottenläget för att vänja nervsystemet vid det nya rörelseomfånget. Det är inte nödvändigt att gå ner ytterligare efter varje spänning-spasm-cykel, de fungerar bra även för att snabba upp tillvänjningsprocessen. Pavel beskriver därefter en trappa av mer radikala metoder för att ta sig ner till varje pris, men de har jag tack och lov inte testat. Uppvärmning är tydligen inget du behöver slösa tid på, men det kommer förstås göra mer ont om du är nyvaken eller har suttit stilla precis innan.

Innan du sätter dig och drar bör du tänka igenom varför du stretchar. Kom ihåg att överrörlighet är direkt skadligt, att stretching inte påverkar träningsvärk och inte heller återhämtningen i någon nämnvärd utsträckning. Stretching har dessutom en kortvarig men direkt negativ effekt på maxstyrkan. Stretcha aldrig de muskler som ska arbeta som en del av uppvärmningen eller under passet!

Sammanfattningsvis: