På 90-talet var vi en del i Västervik och körde sportklättring. Bouldering fanns liksom inte riktigt på kartan för oss då. Sen fick vi nys om Järnforsen. Vi körde dit över dagen från Växjö. Det var tungt, svårt och smärtsamt. Efter den trippen blev Kjuge återigen vår boulderdestination. Men under åren som gick utvecklade Stefan Rasmusen & co. fler områden på öskusten. Det anordnades internationella boulderträffar och i stort sett alla som jag känner har varit där och nypt. Förra veckan fick jag tillsammans med Heyman, Bullen och Ebbe chansen att testa det som alla snackar om. Det var en av de bästa upplevelserna på länge! Fin, mjuk granit, coola linjer och fantastiska vyer. Visst, man kan diskutera graderna men om vi istället tar och skiter i den urtråkiga diskussionen och koncentrerar oss på klättringen som erbjuds så har i alla fall jag har hittat min nya boulderdestination.
Bra jobbat jobbat Wästerwik!
