Och medan vi njuter minnenas kavalkad måste jag även bjuda på Martin Fransson, akrobatiskt försökandes på Daily Dick Dose, Hueco Tanks.

Kim på ett av sina riktigt bra försök på New Religion, Hueco. Nu för tiden skulle hon göra den any given monday.

[2013-01-04, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40L, f4,5, 1/800s, ISO200]

Nu har jag inte lyckats komma ut och klättra på jag vet inte hur länge (och nej Fredrik & resten av Utbymaffian, lite hopp och lek i lånade skor räknas inte). Med två barn och aktiv fru är antalet klättertillfällen begränsade. Dessutom verkar jag ha en osviklig förmåga att planera in klättring på regndagar. Och just nu verkar de dessutom vara många, regndagarna vill säga. Efter en mycket torr vår och en fantastisk sommar påminns vi om att vi bor i Blöteborg och att den torrperiod som varit nog tyvärr måste ses som en anomali.

Men, det är trots allt jag själv som har valt att bosätta mig här och när det är torrt så har Bästkusten den bästa boulderingen i Sverige. Mängden nederbörd gör att vi får gott om tid att spendera på fingerbräda och campus utan att falla för lockelsen av utomhusklättring. Träningen gör oss kanske inte till så duktiga klättrare men vi blir förhoppningsvis starka. Resultaten på fingerbräda och campus går dessutom att mäta med våg och klocka vilket gör att man objektivt kan konstatera progression (eller dess motsats), vilket är mer än vad man kan säga om klättring. Inom klättringen verkar snarare de fint utmejslade verktyg vi särskilt tagit fram för att skatta svårighet besynnerligt nog vara högst subjektiva (för en exemplifierande och halvaktuell redogörelse till stöd för detta uttalande se här och här).

Därtill verkar det inte vara någon större idé att åka utomlands på jakt efter torrare förhållanden. Kim kom precis tillbaka från ett fuktigt Font och när vi var i Hueco, i den torraste texarkanska öknen, då blev det snöfall, blötma och kyla.

Så kära Göteborgsklättrare, förbanna inte vädret, använd tiden till träning och utveckling. Detta för att vi skall kunna säga till resten av de svenska klättrarna:

OK, ni kanske har fler 8A i varje enskilt område än vad vi har i Göteborg och Bohuslän sammantaget men vi kan hänga i mellanlisten på Beastmakern i 10 s med Padde på ryggen, det ni.      

[2012-12-24, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40L, 1/160s, f4,5, ISO800]

Canadian-Ashley sänder the Egg, East Spur Maze, Hueco.

(2012-12-28, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40 L, f/5, 1/800s, ISO 100)

Bummel på okänd dyno, North Mountain.

(2012-12-24, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40 L, f/4,5, 1/80s, ISO 800)

En sak som slog mig med klättringen i Hueco var att den var betydligt mer teknisk än vad jag hade förutsatt. Istället för att, likt på en systembräda, kunna tvinga sig igenom problemen genom långa drag och avlåsningar visade det sig att nyckeln till framgång allt som oftast involverade en flora av listiga och kreativa användningar av hälar, tår och knän. Bristande kompetens på dessa områden omöjliggjorde allt som oftast bestigning.

Här förevisar Canadian Ashley, iförd såväl knäskydd som två olika sorters skor, perfekt beta på the Egg, East Mountain. Behöver jag skriva att hon och Walker var de enda i gruppen som lyckades bestiga problemet?

(Canadian Ashley shows us all the tricks of the Huecotrade, by climbing like a goddess using a kneepad and two different shoes, on the Egg.  Needless to write, she and Walker sent but none of the rest of us did.)

(2012-12-31, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40L, 1/640s, f4,5, ISO800)

Bummel summerar det gångna året genom att enkelt avverka That Hi-Prow Glow, East Spur.

(Bummel sums up last year by easily sending That Hi-Prow Glow.)

(2012-12-31, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40 L, f/4,5, 1/400s, ISO500)

Att klättring egentligen helt saknar egen mening är jag långt ifrån den första att påstå. Det sägs i och för sig att klättring är bra träning men om det enbart vore av denna anledning som jag klättrade kunde jag lika gärna ha gått till ett gym. Gymträning hade säkerligen varit mer effektivt för allmänformen och med stor sannolikhet mindre frustrerande. OK, när jag klättrar får jag även tillfälle att se lite natur men det skulle jag även göra om jag gick på långa skogspromenader. Skogspromenader hade varit betydligt mer användbart i kontaktannonser (om jag nu hade varit i en situation där jag behövt skriva sådana) och med all säkerhet inneburit en mindre risk till skada. Men, erbjuder inte klättring en unik möjlighet till problemlösning och tillfälle till distraktion från ett i övrigt stressigt liv? Nej, klättring är inte unikt. Golf eller schack eller sodoku hade med all säkerhet kunna erbjuda en lika stor utmaning för problemlösningssinnet som klättring gör (och hur utmanande ur problemlösningssynpunkt är det egentligen att försöka göra ett problem med beta man precis laddat ned från Youtube (eller hur man nu uttalar det)). Golf hade därtill säkerligen ur ett professionellt perspektiv varit ett betydligt bättre alternativ och säkerligen inneburit en mindre risk att behöva förklara varför jag bär med mig en madrass ute i skogen. Golf hade dessutom säkerligen inneburit en bra konditionsträning och en möjlighet att åtminstone vistas i naturen (dock inte möjlighet att se natur eftersom en golfbana per definition knappeligen kan sägas vara natur). Försöker jag nu säga att exempelvis golf skulle vara en bättre sysselsättning?

Nej, det gör jag naturligtvis inte. Ovanstående stycke fyller egentligen enbart syftet att komma fram till vad det är som gör att jag fortfarande håller på med denna meningslösa sysselsättning vilken, åtminstone vid en snabb jämförelse, verkar vara ett betydligt sämre alternativ än andra ytligt sett jämförbara aktiviteter. Och det är kära klättrare är ni.

Det gäller inte bara Martin Fransson (här klättrandes That Hi-Prow Glow, North Mountain), även om Martin är ett utmärkt exempel på en person som jag inte kan vara utan och som jag inte hade träffat om jag inte hade klättrat, utan det gäller varenda en av er. Såväl ni fina, fantastiska, otroliga, spännande och inspirerande klättervänner som ni, klättare jag ännu inte känner. Det är ni som gör den här egentligen helt meningslösa aktiviteten till något ytterst meningsfullt. Det är för att hänga med er som jag aktivt väljer bort de konventionella valen som säkerligen hade varit mer ändamålsenliga och mindre riskfyllda. Tillsammans skapar vi mening av det meningslösa. Stor kärlek till er alla.      

(Och, om även någon icke-klättrande vän mot förmodan skulle ha tagit sig hit, tro det eller ej - kärleksförklaringen omfattar även er.)

(2012-12-30, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40 L, f/5,6, 1/500s, ISO200)

Hueco Tanks har inte enbart en massa tokhårda, branta problem utan erbjuder även lättare problem av mycket hög kvalitet, vissa av kommer även med en utsikt. Här klättrar Kim Bawl and Chain, North Mountain.

(2012-12-31- Canon EOS 7D, Canon Ef 17-40L, 1/640, f4,5, ISO640)

Trots det stora utbudet av highballs i Hueco tog vi det ganska lugnt på den fronten. Om det berodde på de att vi inte vågade riskera de ganska få dagarna i USA eller på de dyra sjukhuskostnaderna i det ack så oförlovade landet i väst låter jag vara oskrivet. Martin tog dock mod till sig och flashade i god stil den hyfsat höga Fight or Flight, East Mountain. Hans beslut underlättades naturligtvis av vetskapen om att det fanns en stor, tryggt spottandes Bummel på marken nedanför honom.

(And for our english reading friends: Martin flashing one of the few attempted highballs of the trip, Fight or Flight, East mountain.)

(2012-12-31, Canon EOS 7D, Canon Ef 17-40L, 1/400s, f4,5, ISO800)

Martin slet nästan lika mycket på New Religion, som senare under kvällen på nyårsdansgolvet på Hueco Rock Ranch. Framgångarna på dansgolvet var dock större än med problemet eftersom han och Bummel, i sällskap med våra nyfunna svenska vänner, lyckades få en stor del av de stela amerikanska klättrarna att släppa sargen och skaka sina klätterstela kroppar till dess nyårsklockan klämtade.

(And for our english reading friends: Martin trying hard on New Religion but not as hard as he did on the dancefloor at the new years party on the Hueco Rock Ranch later the same day.)

(2012-12-28, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40L, 1/250s, f5,6, ISO400)

Även Bummel var intresserad av Daily Dick Dose men valde en helt annan metod än Kim. Hans långemansbeta visade sig passa honom som "p i G" som min gamle farfar skulle ha sagt. Bummels nyckel till framgång, det svårt droppade knäet, skulle få LeGrand att bli grön av avund!

(And for our english reading friends: Bummel getting his Daily Dick Dose.)

(2012-12-28, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40L, 1/250s, f5, ISO400, Canon 580EXII)

Det här är utan det tvekan det problem jag och Kim talade mest om innan vi reste till Texas. Skälet var kanske inte främst den inspirerande linjen och de intrikata flytten utan det fantastiska namnet -smaka på alliterationen! Eftersom problemet därtill visade sig vara trestjärnigt och "on our list" var det inte konstigt att Kim slet hårt för att få sin Daily Dick Dose, vilket tyvärr förvägrades henne trots att det var henne väl värt.

(And for our english reading friends: Kim is trying hard to get her Daily Dick Dose.)