Plötsligt en söndag i Lackarebäck

[2013-09-29, Canon EOS 5DMIII, Canon EF 17-40L, f4,5, 1/125s, ISO1000]

Helt plötsligt stod han där framför dem såsom sprungen ur själva skogen. Kim skrek till. John drog efter andan. Det var så länge sedan sist hann han tänka, och han är sig lik, han är precis som jag minns honom.

Ebbe, som aldrig sett mannen tidigare, kände hur han fylldes av en mäktig urkraft. Det var som om en del av kontinentalplattan med ett våldsamt ryck slitit sig loss och nu tornade upp sig framför honom. Tiden stod still, som om en procession av änglar sakta skred igenom skogsgläntan. Trots att tystnaden enbart varade någon sekund kändes det som om en evighet passerade.

- Peter, är du tillbaka lyckades John till sist viska fram mellan sina hårt sammanpressade läppar. 

(Och det var han, i vart fall momentant, och sände bl.a. enkelt Svart som krita, Lackarebäck, innan han ånyo drog sig tillbaka in i tystnaden.)