En sorts kärleksförklaring eller klubben för inbördes beundran.

John på Sportsport, Sandsjöbacka.

Det är något visst med den där karln. Inte nog med att han inte "kan" crimpa och ändå tar små dåliga grepp som vore de köksluckehandtag, han är också speciell på en hel del andra sätt. 

Det finns ingen som kan reta gallfeber på mig som John. Med sina outtröttliga provokationer är han en mästare på att locka fram de där fallgroparna i mina argument som gör att de plötsligt faller på sin egen orimlighet, för att sedan (då och då) göra en halvomvändning och möta upp på mitten. Jag antar att det är lite av en yrkesskada, men en ack så underhållande, skitjobbig och intressant sådan. En person som dessutom, och i kombination med ovanstående egenskaper, titt som tätt översköljer en med kärlek är, enligt mig, helt omöjlig att inte tycka hemskt mycket om. 

Tack kära vän och sambo för alla utmaningar, all omtanke och all inspiration, såväl ute vid boulderproblemen som till vardags. 

När åker vi på nästa resa?