Att bli överlistad av en sten

Foto: Lina Vleugels

Då och då stöter jag på problem som poängmässigt borde ligga väl innanför min komfortzon men som jag trots mycket arbete inte lyckas göra. Nu talar jag inte om reachproblem (om det nu finns sådana "There are no reach problems, only power problems" som Lynn Hill brukar säga) där jag upplever att mina begränsade fysiska förutsättningar (läs arm- och benspann) sätter stopp, utan om problem där jag inte lyckas dechiffrera fram en fungerande sekvens.  Även om jag verkligen tilltalas av att bouldering även har en problemlösningsdimension kan det även göra mig otroligt frustrerad. Det är helt enkelt jobbigt att känna sig dummare än en sten. Erfarenhetsmässigt händer detta mig oftast i la forêt enchantée - Fontainebleau, där jag ofta kan bli ståendes alldeles för länge stirrandes på ett block sandsten, förbryllad över min egen oförmåga att länka ihop de svarta och vita punkterna till ett sänd.

De boulderställen i USA vi besökte under vår resa år 2011 var, med undantag för Joshua Tree, betydligt mer rakt på sak. När vi kom till Buttermilks blev vi dock samtliga skjutna i sank av den förrädiska Pope´s prow. Hur mycket vi än slet, funderade och skrek lyckades vi inte få ihop någon fungerande sekvens och detta stolta problem fick stå ticklöst. Detta var naturligtvist särskilt smärtsamt eftersom det är ett av de få Bishopproblemen som omnämns i Sherman´s Stone Crusade, vår bibel under 2011:års USA-resa.

Nåväl Bishop, Buttermilks och Pope´s prow lär väl stå kvar till nästa besök så att jag kan få en ny chans att slita mitt hår i förtvivlan över att återigen bli överlistad av ett stycke dött materia.