Vikten av preparation - en kort betraktelse

Att noggrant preparera ett boulderproblem kan göra skillnaden mellan att ett försök slutar på padden eller på toppen. Enligt mitt sätt att se det har preparationen åtminstone två effekter som i bästa fall samverkar för att öka sannolikheten för ett sänd.  

Den första effekten är tämligen uppenbar. Om man avlägsnar gammal krita, fukt och smuts från grepp och steg blir de lättare att använda. En liten krimp kan efter noggrant borstande få ett ökat djup som gör den möjlig att hålla och den där hala slopern kan efter några drag med borsten få en ren kristallstruktur som gör att fingrarna inte glider. Ett oborstat sandigt steg är svårare att stå kvar på än ett rent hur goda magmuskler man än må ha. Till borstandet används borstar med borst av nylon eller naturmaterial av olika slag. Borstarna bör ha lagom hårda borst och vara utformade på ett sådant sätt att de lätt kan komma in i hål och sprickor. Borstarna kan i sin tur monteras på olika slags pinnar för att nå grepp utanför sin räckvidd - s.k. stickborstar. Stickborstarna kan med lite övning även användas för att uppskatta storleken på grepp man inte når från marken. Skulle man vara riktigt anal, och vilken nörd är inte det, kan man fästa ett slangsystem på sin stickborste för att kunna blåsa bort krita från avlägsna grepp (nej, jag har inte sett detta i verkligheten men det finns en bild i John Shermans bok Better bouldering). Vissa gillar även att rengöra grepp genom att piska dem med en handduk eller annat tygstycke, exempelvis en hoprullad gul t-shirt, andra tycker att detta förfarande är alltför våldsamt och skapar en animositet mellan klättrare och sten. I ett välkänt klätter-Mecka är det halal att använda s.k. pof - egentligen torkad kåda - vilket dock bör undvikas i andra områden eftersom det gör klippan halare. Det finns således en uppsjö av preparationsverktyg och -tekniker som kan användas efter lämplighet, tycke och smak. Under preparationen bör man heller inte glömma bort sina händer, exempelvis genom att krita dem, och sina skor, exempelvis genom avtorkning och spitshining. Om du precis har stått i lera eller smuts kommer du inte att kunna stå kvar på det där lilla steget oavsett hur bra gummi du har på dina skor. Därtill bör man alltid upprätthålla en god paddisciplin och inte tillåta att padden blir smutsig. 

Om den första effekten kan sägas ha en fysisk karaktär har den andra en mental dimension. Genom att noggrant preparera problemet kan du försätta dig i ett gynnsamt psykiskt tillstånd för sänd. När du borstar grepp och steg i den ordning du kommer att använda dem repeterar du vilka det är du använder men även hur du använder dem (dvs. det vi i normalt tal benämner problemets beta). Under preparationen kan du även visualisera dig själv genomföra den uttänkta betan och, med lite träning, mentalt förnimma dig utföra flytten och känna hur greppen biter in i dina fingrar. Om du därefter kopplar den mentala preparationsprocessen till vetskapen att grepp och steg är så väl rengjorda att det i stort sätt är omöjligt att halka av dem kan du ytterligare förstärka din mentala föreställning av att du kommer att göra problemet.

Genom att kombinera fysiska och mentala faktorer och få dem att samverka kan du optimera förutsättningarna för att ditt försök skall ha ett gynnsamt utfall. Så nästa gång du står och vilar mellan försöken, använd tiden till att öka dina och dina vänners sändchanser - preparera boulderproblemet!